1 årsedan
Idag äe det ett årsedan jag förlorade min guldklimp! Hon som fick mig att le varje dag , och det är ärtan jag pratar om...
Jag tror det är många som inte vet vem hon är, hon var min underbara häst, maxad b-ponny hon blev 16 år. Den hästen skulle jag aldrig missta! Men det var jag som tog beslutet och ringde mamma och komma ut och kolla på henne för jag förstog vad vi skulle vara tvugna att göra.. Ärtan var som nästan alla andra b-ponnyer ett matvrak, hon kom alltid när det var frågan om mat ! Men den här gången.. Jag grääät floder när jag bara såg det, jag skulle ut och ge henne mat jag kom med en stor höpåse, jag såg hennes blick lika glad som vanligt men när hon tog ett steg fram stannade hon och kollade på mig, hon kunde inte gå.. Hon var så hallt så jag gick fram med maten till henne och satt till hon käkat upp allt, hon var as hungrig eftersom hon inte kunnat röra sig i hagen och ätit..
Hon hade varit hallt kanske en vecka, men nu fattade vi att det var bara ett beslut att ta det fanns inga andra vägar att ta. Jag kommer ihåg första gången jag såg henne. JAg skulle åka med min granne och rida, såfick jag rida henne, hon kunde inte g i vänster galopp det gilladee hon inte, och jag var ju så rädd , men jagtog ett man tag och smackade på så gick det, och när mamma kom berättade jag om den fantastiska hästen, och mamma skulle ocså gå och kolla på henne, och då pratade mamma med hon som hade henne och sa att dom hade henne bara påå prov men dom skulle lämna tbx henne för hon var alldeles för lat, och mamma är en sån som alltid kollar på hästens ögon för man ser vad den tänker man ser s mkt och på henne föll vi för det ! Så vi tog hem henne, det var inte den lättaste hästen, men vi gjorde det iaf, första turen blev si sådär, jag va asrädd hon backade ner i diken och grejer, och veterinären sa : om man köper en sån här häst till sin dotter så är det ngot som är fel.. men både jag och mamma vissteatt det var hene vi ville ha ! Någon månad efter så var det KM i högås ridklubb, och mamma anmälde mig, mamma frågade om jag ville hoppa L:C jag visste ju inte va det va så jag sa ja, mamma visste heller inte riktigt hur högt det var. En vecka innan hade jag en hoppträning jag hoppade 50 och jag tyckte det var för hogt nästan.. Men jaa, sen åkte vi på det här KM et och jag hoppade 50 i cl först, sen skulle jag tävla i KM, dom hjde hindrena och jag satt på henne och sa till mamma: åhh tur att jag inte ska hoppa sådär högt för då hade jag varit död.. Mamma: alice det är å högt du ska hoppa! Jag blv as rdd och fattade inte hur jag kunde säga att jag skulle hoppat så högt, och mamma såg också lite nervös ut.. MEn så min granne sofi sa att hon skulle hjälpa mig.. Hon sa åt mig att jag bara skulle låta ärtan sköta det och att jag skulle åka med , mnen ärtan hade aldrig någonsin HOPPAT! hon kunde ingenting för ingen ahde ridit henne o utbildat henne p rätt sätt.. MEn så var det mmin tur vi taggade och jag tyckte ärtan gick jätte fort men förstog hon gillade det , så jag flög med, jag kan säga att det är en dag jag aldrig glömmer vi vann ! första klasen på 50 = 4 fel gjorde en volt för hon snublade på rakt spår xd ahha, med henne gick det bara framåt och framåt, men sen började hon bocka och sura en period men då visade det sig att hon hade fått elischios(stavning) aa men hon blev frisk och då blev hon pigg och glad igen.. Jag kan inte skriva allt för de kommer inte få plkats. men så efter ett tag så nådde jag henne och hon kunde börja gå lite i form, och jag började tävla lokala tävlingar, dom som var med mig som jag kände skämdes.. Dom bad mig hela tiden att smälla till henne för at hon gic för segt.. Jag har aldrig förstått varför man igentligen ska slå hästen framåt, när man kan f igång dom med skänkeln, och jag trava runt L:D och L:C, till slut släppte alla mina spärrar och jag började släppa loss, och gasa svänga ! Medans vi gjorde de allra snävaste svängarna och dom andra tog runt alla hinder kom vi fortfarande inte placerade, sen började jag bli förstor och då vågade jag chansa och prata med henne mkt mer och då blev det mkt mer GO i henne , oc då fick vi mkt placeringar, sen så blev jag förstor, och lovisa fick rida henne ett tag sen så tog jessica över henne, :) Den hästen har lärt så många att rida och fått så mkt självförtroende om det inte hade varit för henne hade jag inte fortsatt rida... och det kan jag lova! ärtan du betyder lika mkt fortfarande och kommer altid att göra <3 du vet att jag tänker på dig !!!
div 2 <3
awww, saknar tiderna med dig <3
